Två onsdagar i rad har tankesmedjan Unga tankar om musik (UTOM) besökt Kungliga Musikhögskolan (KMH) för att prata med deras studenter om förhållandet mellan att vara professionell utövare och privat person och om det känsliga fenomenet ”gemensam lektion”.
Utifrån egna erfarenheter och med den kunskap som många år i musikutbildningskedjan ger, och med några års distans till densamma har medlemmarna i UTOM en viktig uppgift i att söka upp utbildningsinstitutioner och deras studenter för att dela med sig av tankar och minnen. Och att omsätta dessa erfarenheter i nya sätt att tänka. Dels för att få ut så mycket som möjligt av sin utbildningstid men också för att reducera känslor av osäkerhet och obehag som kan stå i vägen för verkligt snabb utveckling.
UTOM har dunder två onsdagar besökt klarinettklassens gemensamma lektioner på KMH. Träffarna har gått ut på att initiera samtal om vikten av just samtal. Samtal om att hitta nya mönster. Om att mellan lärare och student skapa trygga rum där det inte är konstigt att komma med förslag eller be om hjälp. Och att förbereda sig inför att föra samtal av det slaget i det professionella musiklivet efter avslutade studier.
”Tack för kloka tankar idag!
Jag har inte satt mig in i ”unga tankar om musik” på riktigt än. Är det det här som det går ut på? Att bryta destruktiva tankemönster, att hitta en bra samtalston och att verkligen kunna jobba och argumentera professionellt utan att det inkräktar på den personliga integriteten? Det är storartat i så fall!”, säger Erik Lanninger, lektor i instudering och en av lärarna för de gemensamma lektionerna vid KMH.
”…att verkligen kunna jobba och argumentera professionellt utan att det inkräktar på den personliga integriteten…”
”I förlängningen innebär det stora saker. Framförallt att den konstnärliga diskussionen, de livsavgörande konstnärliga handlingarna, konsten som spegling av liv – blir det allt överskuggande. Paradoxen att det egna jaget inte är det stora – musikens essens är utom tävlan, bara spegling och uttryck – samtidigt handlar det om att jag som musiker o människa ska kunna fungera på ett bra sätt.
Det är en utmaning att prata om detta också i musiklivet, bland arrangörer osv.
Jag uppfattar det som en väldigt fin strävan att, vid sidan av all tävlan som alltid kommer att finnas, återgå till det ursprungliga. Samtalet. Uttrycket. Känslorna.”
Den konstnärliga hantverksutbildning som är grunden i musikhögskolornas verksamhet tjänar på en trygg miljö. Där studenterna tidigt i sin utbildning tillsammans med lärare och handledare vågar och kan definiera på ett personligt plan vad var och en behöver de olika utbildningsmomenten till. Alla har olika erfarenheter och förutsättningar. Alla behöver öva på olika saker. Och det måste identifieras tidigt i utbildningen.
Max Låke, Verksamhetsledare